Bilder från en sommardag

i Aronsberg, Juni 2007

Svärmor Anita med lilla Jacob, Peters brors son.

Gamle Fisen gillar att leka med pinnar i vattnet.

Tikarna undrar, men vad GÖR han?!

Ammi: - Han ÄR inte klok!!
Emma: - Nä, vi skyndar oss till land och tar pinnen när han går upp ur vattnet.

Fisen har egen flytväst i sin stora päls som inte blir blöt. Ser ut
som han flyter ovanpå vattnet.

Aj, aj, här gick det lite för fort. Emma har gjort det igen. Se hur bakbenet hänger på ena
bryggan och framdelen på andra delen. Bryggan var rutten och höll inte för mig. Emma
sjönk ner i vattnet mellan bryggorna och lilllmatte offrade trosorna och sprang i och
hämtade lilla förvirrade Emma som klamrade sig fast i ena delen av bryggan.

Emma fick sedan simma in till land.

Nöjda och glada knallade vi tillbaka för att fika.


Jag stannade och tittade på ett hackspettsbo i en björk.
Två hål och det pep oavbrutet från hungriga ungar i boet.
Jag väntade en stund, men ingen fågelförälder kom. När jag
stängde av kameran och gick vidare kom hon förstås...

Jag och min gamla kompis.

Emmie, Harold och Anita smörjer kråsen.

Gullegänget!

Vilken konstig mojäng Viktor och Emmie grejar med! Den ville Nisse ha!

Ett helt vanligt sheltierejs...Inte tror man de är 9, snart 12 och 12,5 år?!?!?

På hemvägen stannade vi vid Digerkällan. Vår söktruta till tävlingen ligger inte
långt härifrån.

*Digerkällan ligger nära Bjurfors alldeles inne
i djupa skogen. Källan där har användts alltsedan
digerdödens tider, däraf namnet! På allra sista
åren har man uppfört baracker för de sjukaste, men
för öfrigt bo patienterna i bondgårdar ett stycke
därifrån. Läkare reser dit hvar fjortonde dag. Ett
stycke från källan är en underlig tall med två
stammar, som bilda en ögla. Det hörde förr till
brunnskuren, att man skulle krypa genom öglan
för att bli bra, och en och annan gör
nog så än. Det skadar ju aldrig att ha ett mål för
de till hvarje brunnsdrickning hörande obligatoriska
promenaderna. Drottning Kristina skall en gång ha
passerat här och druckit ur källan, och ännu visas
den tall, där hennes häst under tiden var bunden.

Vi såg ingen sådan tall? Men däremot denna fullkomligt sagolika gran:

Den har sex toppar som är lika grova som vanliga fullstora granar.
Foten på granen är enorm! Makalöst att den står kvar...?
Den var högre än alla andra träd, ca 28-30 meter hög skulle jag gissa.